Avslutning i texten ganska rolig. Det beror på att pappa börja mycket mera älskade sitt pojke. Nu pappa analysera sitt livet och riktigt förstårt att pojke är tillräcklign bli vuxen och själv bestämma sitt livet.
"Vilken underbar son jag har,inte känns det som han är av mitt blod,snarare då nedstiden från någon stjärna. Jag går fram och slår armerna om honom och han står kvar.Kramats har vi alltid gjort i den här familijen och det är jag glad för nu."
Dessutom pappa börja fördärva och akzeptera åsikt pojke om svetsare jåbb.
"Älskade pojkjävel,jag kommer inte att få dig att gå färdigt gymnasiet. Yrkesstoltheten lyser redan om din första svets."
Jag tänken att det är jätte känneteckande texten. Texten visa att pappa och mamma måste akzeptera interesserna och begärarna sina barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar