Olika men bästa vänner

Om man har olika tankar kan man ändå vara bästa kompisar. I romanen Apelsinflickan av Lena Kallenberg möter vi två flickor som växer upp på barnhem. ”Alice älskade att stå framför spegeln och prova nya frysirer. Fnös åt Signe där hon satt och övade sig i att forma vackra bokstäver med bläckpennan. Men vänner de hade alltid varit.”(s.7)

Vi blir presenterade för de två huvudkaraktärerna genom att deras olikheter  beskrivs. Signe och Alice blev bästa kompisar när de var tillsammans på barnhemmet. De var som två systrar men de hade olika tankar och intressen. Alice följer modet. Hon målar sig och gillar färgen på sitt hår. Signe gillar att skriva fint. Båda vill tjäna pengar men Alice väljer längre fram i boken att tjäna pengar genom att gå på gatan. Signe tänker tjäna pengar för att kunna hitta sin pappa.

Världen är full av  personer som Alice och Signe. Det är inte viktigt att vara lika för att bli kompisar, folk med olika karaktärer kan vara bästa kompisar också. Vi tror att alla kan bli vänner även man har olika språk och olika religion. Det är naturligt. Alla människor behöver få bekräftelse genom att få berätta om sina problem för någon som lyssnar.

När jag var liten såg jag min kusin och hennes kompis och de var liksom Alice och Signe. Deras karaktärer var helt annorlunda när de var unga . De har olika religion men de är bästa kompiser. Min kusin tyckte om att ha rena och fina kläder som Alice. Hon sminkade sig, målade naglarna och färgade alltid håret . Hon ser jättevacker ut, jag tyckte om henne. Vackra kvinnor betyder inte apelsinflicka, det kan bara deras intresse. Men hennes vän var inte modeflicka och hon tänkte mycket sin framtid  hur hon skulle kunna bli framgångsrik. Hon ville alltid ett bra jobb. När jag läste boken saknar jag  mina gamla vänner.

Alice och Signe påminner mig jättemycket om dem eftersom alla tycker inte om samma sak i livet. De är bästa kompiser trots att de har olika intressen. I samhället finns många karaktärer som Alice och Signe.