Törnbeströdd väg livet.

I romanen ”Apelsinflickan” av Lena Kallenberg möter vi två flickor Signe och Alis som växer på barnhem och har två olika hovet karaktär och två olika livet. Romanen handlar om kraftlöses och vanmäktig barn som vill hitta ”vägen till livet”. Ofta den vägen är jätte törnbeströdd. Vi möter också två små flickorna Anna och Beata. De kom från små Land till Stockholm för att söka arbeta

Jag plocka en sanning citat om den fattiga barn.

”-Men vad ska en fattig stackare göra när det går tjugo flickor på varje ledig plats? Vi lever av allmosor. Tigger oss fram. Och vi har våra säkra ställen…”.(sidan 47)

De små flickorna växer på barnhem i Småland. De lämna barnhem och bor i skokartongen. Anna och Beata är systrarna, nästan tvillingarna. De är fattig stackare flickor, -hemlös flickor som tigger på gatan. Sanna tid de är jätte snäll och bra människor. Signe är glad träffa de. ”Bostad och nya vänner samtidigt.” Signe, Anna och Beata har nästa samma situation i livet. De vill inte gå till att prostituera och kallaste ”Apelsinflickan”. De försöka börja hitta bättre vägen till livet.

I mitt land Ryssland på den tiden finns många fattiga hemlösa barn som har livet som skriva i bocken. De lämna barnhem och bor i källare, tigger på gatan och jurt kriminellt. Hela Ryssland, - det är ett land med dålig politik och ekonomi systemet. Ett Land som inte vill känna ansvarfull med fattiga barn. Tidigare jag bor i Ryssland. På vägen hem efter mitt jobb jag träffa två små pojkarna som står på gatan och tigger. Ibland jag ge till pojkarna små pengar. En dag jag köpt mycket mat till de och tänka kära pojkarna hem. Deras mamma är riktig alkoholist. Pojkarna tigger och köpt sprit med de pengarna. Jag är så jätte ledsen att jag kan ingenting att göra med den situationen.